#8 Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare #fb

Idag deltog jag (som jag bloggat om tidigare) på ett arrangemang ordnat av Assistansia om tillgänglighet i staden. Som en del i det fick jag (och min meddebattör, Inger Högström-Westerling, M) låna en rullstol som vi använde under förmiddagens arbete. Det gav viktiga lärdomar. Det handlar om trottoarkanter, trappsteg, lutning på gator och mycket annat som jag aldrig annars tänker på.

Och det leder mig till uppdrag nummer 8 som jag ska ge förvaltningen om vi socialdemokrater får örebroarnas förtroende att leda kommunen och jag får ansvaret att leda Samhällsbyggnadsområdet: att uppmuntra felfinnare.

När vi lämnade tillbaka rullstolarna och skulle debattera tillgänglighet på Våghustorget så fick jag ta del av andra exempel på vardagshinder som ställer till det för personer med funktionsnedsättningar. Det kan handla om parfymsprut på offentliga toaletter som skapar enorma problem för astmatiker och allergiker. Det kan handla om ryckiga och skumpiga bussar som vållar smärta för till exempel polioskadade. Och mycket annat som inte jag ser eller tänker på, eftersom jag lever i min lilla bubbla utan funktionsnedsättning eller andra problem…

Precis som med rullstolserfarenheten så ser tusen ögon mer än två. Alltså borde vi uppmuntra örebroare att rapportera fel och problem i staden. Det kan handla om potthål i gatan, trasiga lyktstolpar eller anläggningsarbetare som ställt en stor grävskopa tvärs över cykelbanan. Och det kan handla om trappsteg som är livsfarliga för rullstolsburna.

Jag skulle önska att Örebro tog fram en variant på den iPhone-tjänst som New York använder och som ger enskilda NY-bor möjlighet att enkelt rapportera skadegörelse, hål i gatan eller annat som behöver fixat. Med hjälp av sin iPhone (eller annan mobil, fast andra telefoner klarar inte att samla all info) tar man en bild som registrerar var problemet finns (via GPS-funktionen) och sänder felanmälan till New Yorks ”311-service” som är en gemensamt kundtjänst som tar hand om invånarnas alla frågor.

Tjänsten är måhända en detalj men är en del av en större helhet: att vi måste uppmuntra fler örebroare att enagera sig i Örebros utveckling. Därför behöver vi inte bara göra det lättare att rapportera fel – utan vi måste också (från kommunens sida) ta vara på denna kraft och göra det lätt att som privatperson hjälpa till.

Här finns, för övrigt, fler NYC-appar – det finns fler som vi borde kopiera till Örebro… 

Om uppdragslistan: Om vi socialdemokrater får örebroarnas förtroende att leda kommunen och jag får ansvaret att leda Samhällsbyggnadsområdet kommer jag att arbeta så mycket jag kan med tydliga, och offentliga, ”uppdragslistor” till förvaltningen (tjänstemän, experter och utredare). Så gjordes förr men den högerkoalition som nu styr Örebro hemligstämplade dessa uppdragslistor, vilket gör att man numera inte kan få reda på vilka uppdrag de styrande politikerna ger till tjänstemännen. Jag vill ändra på det. Programnämnd Samhällsbyggnad har ansvar för frågor som rör stadsplanering, gator, byggande, fritid, kultur, idrott och mycket annat.

Här är #9: Ett Örebro för rörelse – skapa fler möjligheter för idrott och rörelse

Attityder fixar inte gatstenar och trottoarkanter, Inger #fb

Idag deltog jag i en debatt om tillgänglighetsfrågor, tillsammans med moderaten Inger Högström-Westerling. Det var ett arrangemang ordnat av Assistansia för att i valrörelsen påminna om att år 2010 var det år då ”enkelt avhjälpta hinder” skulle vara just avhjälpta. Och det behöver man påminna om. Det har nämligen inte gått så väldigt bra.

Örebro är bättre än många kommuner på att göra staden tillgänglig för människor med olika typer av funktionsnedsättningar. Men det finns många, många, många kommuner som är mycket duktigare. Och tyvärr beror Örebros brister till stor del på samma sak som nedskärningarna i välfärden, de missade jobben och den avstannade utvecklingen: en passiv kommunledning har klantat bort de möjligheter som fanns att göra Örebro riktigt tillgängligt.

Att detta är viktigt är de flesta överens om i ord. I debatten blev det dock, än en gång, tydligt att det är sämre när ord ska förvandlas till handling. Moderaten Inger Högström-Westerling menade faktiskt på fullaste allvar att hinder i stadsmiljön i första hand berodde på attityder. Att hon och hennes högerkompisar skar ner de pengar som var avsatta för tillgänglighetsåtgärder i stadsmiljön menade hon inte påverkade saken nämnvärt (man ska i och för sig säga till Inger Högström-Westerlings försvar att hon i ett annat inlägg försökte leda i bevis att dålig framkomlighet på gatsten i city på något sätt kompenserades av att det blev mer pengar över till asfalt på andra ställen – och då hade ju tydligen pengarna någon betydelse i alla fall).

Om vi socialdemokrater får ta över ansvaret för att leda Örebro kommun kommer vi att fördubbla anslagen till tillgänglighetsåtgärder. Det innebär att det kommunala handikapprådet (där representanter för olika handikapporganisationer sitter) får mer pengar att använda för att rätta till hinder och problem i stadsmiljön. Jag menar att det kommer att göra stor skillnad i Örebro. Det gör skillnad, liksom ett tydligt nationellt rödgrönt löfte att i regeringsställning lagstifta om att diskriminering när det gäller tillgänglighet också ska omfattas av diskrimineringslagen (ett löfte som jag inte hört från de konservativa partierna – även om Inger Högström-Westerling försökte låtsas som att de lovat det). I Örebro vill vi socialdemokrater dessutom skapa ett ”lokalt Samhall” som kan ge jobb till människor som står långt från arbetsmarknaden. Det kan bli ett viktigt steg för att ge många människor nya möjligheter och för att skapa jobb och tillväxt i Örebro.

Högern är rädda för ökat valdeltagande #fb

Min krönika ur dagens NA:

I onsdags var jag arg så jag kokade. Hade jag inte haft kloka vänner hade jag nog polisanmält politiska motståndare för förtal.

Några av er har säkert följt turerna: Några konservativa politiker hade bestämt sig för att sabotera de arrangemang vi socialdemokrater hade ordnat i Vivalla i onsdags, dagen då förtidsröstningen inleddes.

Socialdemokraterna hade, genom riksdagskandidaten Alaa Idris, bjudit in alla som ville till en röstskola. Arrangören var tydlig, deltagandet var (självklart) helt frivilligt och det var socialdemokraterna som betalade för arrangemanget. Alaa Idris berättade ändå hur man gör när man röstar på andra partier, exempelvis att man kan skriva partibeteckningar på blanka valsedlar (om ens parti inte har valsedlar i lokalen) och hur man gör när man röstar blankt.

Valdeltagandet i Vivalla är alldeles för lågt och vi vet att ett av skälen är att många faktiskt inte vet hur val går till. En del av dem kommer från länder där fria val inte existerar. En del är unga och har aldrig röstat förut. En del är rädda för att göra fel och avstår hellre.

Oavsett skälen så försvagas demokratin när människor avstår från att rösta. Tycker jag. Men det tycker inte en del konservativa politiker. Tvärtom gör de vad de kan för att hindra denna typ av insatser för att öka valdeltagandet.

Eller varför tror du att den konservativa regeringen avskaffade anslagen till de demokratiambassadörer som i valet 2006, enligt forskare, bidrog till högre valdeltagande?

Varför tror du att moderaterna i Sundbyberg röstade mot att kommunen ska göra insatser för att öka valdeltagandet i de områden där valdeltagandet är som lägst?

Varför tror du att kristdemokrater i Örebro gör allt de kan för att sabotera arbete för att få fler att gå och rösta?

Jag tror att svaret är enkelt: de är rädda.

De vet att valdeltagandet är lägst i de områden där deras konservativa politik slår hårdast. Valdeltagandet är lägre i områden där arbetslösheten är hög, där fler är sjukskrivna och där folkhälsan är lägre. De konservativa vet att de inte har mycket att hämta i dessa områden: den som fått känna av den borgerliga regeringens politik in på huden kommer troligen inte att rösta på denna regering. Den som drabbats hårt av nedskärningar i skolan eller äldrevården kommer att tveka inför att rösta på de partier som genomfört nedskärningarna. På samma sätt som den cancersjuke som tvingas säga upp sig och flytta för att söka ett nytt jobb inte lär skriva tackbrev till Fredrik Reinfeldt.

Alaa Idris röstskola fick kristdemokrater att anklaga oss socialdemokrater för valfusk. De påstod att vi ”hållit väljarna i handen” in till röstbåset och att vi därigenom ”lurade” människor att rösta på socialdemokraterna. De förtalande kristdemokraterna vet att det där är lögn. Eller rättare; om de allihop stannat kvar tills det hela var över hade de sett med egna ögon att det var lögn.

Vare sig Alaa Idris eller någon annan socialdemokrat följde med väljarna in i vallokalen: vi respekterar nämligen människors rätt att välja fritt (de kristdemokrater som stod vid ingången och delade ut material var betydligt mer påträngande).

Några borgerliga politiker kom ur hela denna förtalshärva med äran i behåll. Jag brukar inte ofta berömma Staffan Werme men i denna fråga ska han och hans närmaste medarbetare ha beröm. De varnade oss faktiskt i förväg för att några av deras koalitionskamrater tänkte sabotera våra möten i Vivalla. Folkpartisterna tyckte att det var ett ovärdigt beteende. Det hade de rätt i.

Det var nog lika bra att jag inte lämnade in en polisanmälan för förtal. Demokratins dödgrävare är inte värda vare sig uppmärksamhet eller röster.

Björn Sundin

#9: Ett Örebro för rörelse – skapa fler möjligheter för idrott och rörelse #fb

Om vi socialdemokrater får örebroarnas förtroende att leda kommunen hoppas jag få ansvaret att leda det område inom den kommunala organisationen som kallas ”Samhällsbyggnad”. Programnämnd Samhällsbyggnad har ansvar för frågor som rör stadsplanering, gator, byggande, fritid, kultur, idrott och mycket annat.

Om jag får det ansvaret kommer jag att arbeta så mycket jag kan med tydliga, och offentliga, ”uppdragslistor” till förvaltningen (tjänstemän, experter och utredare). Så gjordes förr men den högerkoalition som nu styr Örebro hemligstämplade dessa uppdragslistor, vilket gör att man numera inte kan få reda på vilka uppdrag de styrande politikerna ger till tjänstemännen. Jag vill ändra på det.

Fram till valet kommer jag därför att presentera de första nio uppdrag jag kommer att ge till förvaltningen, om Socialdemokraterna och jag får örebroarnas förtroende i valet.

Nummer nio handlar om att skapa ett Örebro som uppmuntrar rörelse och skapar fler möjligheter för idrott och rörelse. Egentligen hade jag tänkt presentera det nästa vecka men idag har jag gått ut och kritiserat kommunens hantering av planeringen för nya konstgräsplaner (med anledning av NAs artiklar och efter kontakter med missnöjda föreningar). Jag tycker inte att det är acceptabelt att kommunen först ber föreningslivet om hjälp med att prioritera var nya konstgräsplaner ska anläggas för att senare helt bortse från dessa prioriteringar. Ett av de andra uppdragen, som jag återkommer till om några dagar, handlar om öppenhet och delaktighet – och det är uppenbart att det är ett område som Örebro kommun behöver förbättra avsevärt – om inte annat med tanke på hanteringen av konstgräsplanerna…

I sak handlar det om att Örebro behöver fler ytor för idrott och rörelse. Det innebär dels att vi behöver fortsätta investeringarna i exempelvis nya fotbollsplaner, både med konstgräs och naturgräs. Men det innebär också att vi behöver se på kommunens planering med andra ögon. Var man än bor i Örebro måste det finnas gott om områden för spontanidrott, lek och rörelse. Det kan inte finnas fullstora fotbollsplaner, idrottshallar eller andra anläggningar överallt; men det måste bli lättare för barn och ungdomar (och vuxna) att spela fotboll eller annan idrott nära bostaden.

Ett av skälen till detta handlar om Örebro som idrottsstad. Om Örebro i framtiden ska kunna hoppas på tjejer eller killar som har en ”fast plats” i exempelvis landslaget måste vi öka bredden ytterligare (samtidigt som vi ger möjligheter för dem som satsar extra på sin idrott). Kanske kan Nordin Gerzic om några år ta plats i herrarnas fotbollslandslag, precis som några av spelarna i KIF Örebro spelat i damernas fotbollslandslag mer eller mindre regelbundet. Men handen på hjärtat: det var rätt länge sedan Örebro hade någon fotbollsspelare som aspirerade på en plats i fotbollslandslaget (för herrar – när det gäller damlandslaget ser det ljusare ut). Detta faktum påpekar gärna alla som håller på Degerfors IF och strör salt i såren genom att räkna upp ett antal herrlandslagsspelare som fostrats i Degerfors…

Men det andra skälet handlar om folkhälsa för de många örebroarna. Inte bara för att idrott och rörelse är nyttigt för människokroppen och gör att vi mår bättre utan också för att samhället utvecklas bättre av spontanidrott, kompisgäng som spelar fotboll, barn som leker i skogsdungen eller ungdomar som tar skidorna och åker några varv nära bostaden. Om vi vill skapa möjligheternas Örebro (och det vill jag och alla andra socialdemokrater) så måste vi börja med de små sammanhangen. Med barn som lär sig komma överens om vad de ska på gräsplanen, med ungdomar som samsas om isbanan eller med de vuxna i området som gemensamt spårar ett skidspår.

Det är sådana sammanhang som bygger ett samhälle som är bra att leva i och som ger fler möjlighet att växa och utvecklas. Och sådana sammanhang kan vi gemensamt ta ansvar för att stimulera och uppmuntra. Till exempel genom hur vi planerar staden, men också genom riktade investeringar, enkla typer av bidrag och andra sätt att använda de gemensamma resurser som vi bidrar till via skatten. Och som med så mycket annat i denna valrörelse: om vi vill satsa mer på ett Örebro för rörelse så är det en dålig idé att genomföra enorma skattesänkningar, mest för de som tjänar mest. Det blir inte lättare att skapa fler möjligheter för idrott och rörelse om vi tvingas skära bort hundratals miljoner ur Örebro kommuns budget.

Därför hoppas jag att jag efter valet kan lämna över uppdrag nummer nio till tjänstemännen: ”återkom med förslag på vad som bör göras – på kort och lång sikt – för att skapa fler möjligheter för idrott och rörelse i hela Örebro”.

Exakt hur oinsatt får en nämndordförande vara?

Lotta Olsson är ordförande i Gymnasienämnden i Örebro. Hon är moderat och tycker riktigt illa om socialdemokrater. Dessvärre tycker hon också rätt illa om gymnasieelever. Och det är nog faktiskt ett större problem.

Och än värre är att hon tycker rätt illa om fakta, underlag och korrekt information.

Lotta Olsson har tidigare blivit känd när hon beslutat om att lägga ner Rudbecksskolan (utan underlag, utan dialog och utan korrekta fakta). Just nu är hon mest känd för att hon vill ta bort gymnasieelevernas fria busskort, trots att all expertis säger att de där korten inte kostar några större pengar för kommunen. Lotta Olsson bryr sig dock inte om den där expertisen, hon har redan bestämt vad hon tycker.

Nu är Lotta Olsson glad, för nu har hon hittat ett gammalt inlägg som jag skrivit där jag tycker att det är orimligt att friska ungdomar ska åka buss till skolan. Till skillnad från Lotta Olsson så står jag för vad jag tycker, och jag tycker fortfarande att det är orimligt att friska ungdomar ska åka buss till skolan.

Till skillnad från Lotta Olsson så tar jag reda på fakta och är beredd att fatta andra beslut om fakta visar att verkligheten förändrats. För det har den nämligen gjort (verkligheten alltså, Lotta Olsson ändrar sig inte för sånt där som fakta). Och idag visar fakta att det inte kostar Örebro kommun särskilt mycket att ha fria busskort för gymnasieeleverna (här kan du läsa mer om det). Då tycker jag det verkar dumt att straffbeskatta de elever som bor halvlångt från skolan på det sätt Lotta Olsson vill göra.

Däremot tycker jag att vi borde utreda om det inte går att införa något sätt att uppmuntra gymnasieelever som cyklar eller går till skolan (precis som jag tyckte 2005). Och om jag får örebroarnas förtroende att ingå i Örebro kommuns majoritet efter valet så kommer jag att ta initiativ till en sådan utredning. Lotta Olsson kommer nog inte göra det; mest för att hon inte bryr sig så mycket om utredningar.

Efter valet hoppas Lotta Olsson lyckas med att få sitt eget parti att välja henne till sin ledande företrädare i landstinget, och sedan hoppas hon att hon ska få de andra partierna att utse en moderat till ordförande i landstingsstyrelsen. Lyckligtvis tror jag att väljarna kommer att sätta stopp för det. Hon lär vara en av moderaternas oppositionspolitiker i landstinget under nästa period. Kanske lika bra det.